Welcome to Gaia! ::

FFVI.

[ Message temporarily off-line ]

[ Message temporarily off-line ]

Känns som att jag borde skriva något här, men tanke på att jag äger Final Fantasy 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 10-2. Alltså dem enda jag inte äger är väl FF3, 11, CC och det som egentligen inte ens var menat som ett FF spel, nämligen FF: Mystic Quest. Jag har klarat alla dem jag äger förutom 2:an, tyckte systemet i det var alldeles för jobbigt. Så det blir väl det FF som landar på sista plats för mig. Men OK, ska vi försöka ta dem tre höjdarna.

Tredje Plats: FINAL FANTASY VI (6)
Ett underbart 2D RPG som fortfarande kan ge mig pixliga (retro) tårar i ögonen p.g.a sin skönhet. En spännande story med ett enormt gäng av vänner som dras samman (14 karaktärer i spelet om jag minns rätt) för att bekämpa den onde Kefka. Fast dock är nog Kefka spelets svagaste punkt. Han är otroligt ful, lite väl dålig smak på en onding, men tack gode gud inte en till bishie boy. Samt har han inget motiv till sina onda handlingar, han är helt enkelt...ond. Han vll förstöra allt och alla typ. And that's it. Ganska tråkigt. Systemet är kanske inte heller för unikt, inte ett dugg faktiskt. Klassiskt och simpelt turbaserade strider. Men något som är kul i spelet är att försöka att hitta alla dem hemliga Summons. Eftersom i spelet hittar du dem faktiskt på olika platser. Ingen materia eller kristaller som används här inte. Men förutom den underbara storyn och dem härliga karaktärerna vi följer så har spelet ett soundtrack att dö för (sitter och lyssnar på det just nu, köpte det på senaste Dojjan). Härliga retro toner när dem är på topp som sjänker stämning till FF6 härliga steam-fantasy miljöer. Vissa vackra, vissa glada och vissa dystra. Spelar man spelet får man t.ex uppleva den kända och vackra operan i spelet. Så är du ett FF-fan borde du ge spelet en chans. Om inte annat bara för att få höra Kefkas "evil laugh" som alla klassiska ondingar ska ha.

Andra Plats: FINAL FANTASY 7 (7)
Nog var det FF7 som fick folk att göra vågen för Square när dem släppte det. FF6 drog åt sig massa ögon, men FF7 slog stort och fick ännu flera att spela och hylla Squares spel. Det var detta som blev mitt första FF (och första RPG), och minst sagt, det blev en upplevelse.
Aldrig tidigare hade jag fått uppleva en så stor och mystisk värld där allt kändes nytt. Jag drogs in i ett spännande "rädda världen" äventyr där jag styr Cloud med hans spikiga blonda hår. I början var det lite jag förstod. Så mycket förvirring. Tog mig tills Shinras högkvarter i Midgar innan jag ens insåg vad "Cure" magin gjorde (vågade inte testa, samt var jag ung och kunde inte engelska allt för perfekt). Så det var med skakiga händer "jag" (Cloud) greppar tag om mitt Buster Sword (min PS kontroll) och sätter igång. Vid min sida har jag märkliga personer, men som alla till sist vinner mitt hjärta. Tuffa hårdingen Barrett Walace med sin pistol arm som kändes ganska säker att ha med sig då, han tycktes veta vad som borde göras och stog ut med tuffa tag, trots att han kunde tappa humöret ganska ofta. Den sexiga Tifa Lockheart som kändes trevlig att ha med sig bara för att hon muntrade upp mig. Hon var snäll och hade en axel (eller bröst? rofl ) man ville luta sig emot när man kände att den deppresiva världen blev för mycket. Fast nu är hon inte längre allt för känd för sin godhet, utan för att vara med i en sju jäklan massa hentai mangor. Squares gubbsjuka producenter gick lite väl långt där ka man nog tycka, visst kunde dem gjort hennes bröst stora om dem ville det, men vafan! xd
Det är dem personerna jag startar detta mörka och mystiska äventyr som ska dra med mig på en berg-och-dalbana som kommer väcka känslor jag aldrig kännt tidigare, aldrig för ett vanligt TV-spel. För tusan, inte trodde jag att ett spel kunde frambringa tårar på det viset. Ju längre in i äventyret vi kommer, destu mera förtår jag och där med kunde jag njuta mera. Jag möter nya personer som kan verka skumma men som också blir speciella för mig. När jag ganska tidigt möter den vackre, men precis som Tifa, den snälle Aeris Gainsborough får man sakta men säkert också bevittna starkare relationer mellan karaktärerna. Vi får skåda kärlek, svartsjuka och förvirring mitt i allt detta samtidigt som jag ahr mitt mål att sätta stopp för Shinra Company. Men där blir jag lurad, tji fick jag, när spelet plötsligt tar nått språng och sänder ut mig i hela världen (inte bara Midgar) för att leta reda på en person som jag inte vet något om men som tycks kunna ha något på G, något ont. Och så börjar letandet efter Sephiroth.
Så just i detta spel är det storyn som är mörk och djup. Det är det som gör spelet spelvärt i all sin grad. Soundtracket är helt ok enligt mig, inte Nobou på sin höjd men helt klart håller den stilen. Det finns guldkorn i spelet att lyssna på och det passar helt klart in i miljöerna. Storyn kan bli lite väl förvirrande och man bör spela om spelet en gång till efter att man klara det för att värma upp minnet, tro mig, det behövs. Vad ska man säga om "the bad guy" då? Sephiroth, ondingen som de flesta fangirls gärna skulle vilja humpa. Visst, jag kan inte neka till att både Sephiroth och Cloud är bishie pojkar som ser rätt tjusiga ut, men det blir lite uttjatat, precis som Tifas boobs. Fast han kan kännas lite väl klassisk. Tystlåten, ond, smal, lång, smått kvinnligt utseende, långt vitt hår och en klassisk läderrock till det. Han har ett lite starkare motiv än det Kefka har i FF6 för sina handlingar känns det som i.a.f. Men precis som Kefka kan han ibland bara kännas som en kille som blivit lite väl galen. Men, han har ett mål mer än "världen ska dö" och det tackar jag honom för.
Jag är rätt trött redan nu och babblar säkert om massa dravel som är oviktigt, så förlåt mig. Men jag ska bara säga att spelet kan vara lite tungt att börja med som sitt första RPG, väldigt mycket tung konversation, men det för spelet framåt. Ibland kan det kännas lite väl mycket, men man får bita ihop, det är ju trots allt intressant på sina flesta delar. Var beredd på att äventyr med skratt och tårar vill jag bara lova. För när det är över, så lär det sno åt sig en liten plats i hjärtat på dig.

Extra (glömde): Striderna i FF7 och också roliga. Lagom hastighet och Materia systemet funkar riktigt bra. Grymt kul när man lyckas med en härlig materia kombination som gör att man enkelt kan utrota fienden. Dock är ingen karaktär unik, utan i spelets hela slutände spelar man med dem karaktärerna som har bäst Limit Break (special attack man kan använda efter att man tagit tillräckligt med stryk).
Sen kan det nämnas att boss musiken i spelet är något av det bästa.

Första Plats: FINAL FANTASY IX (9)
Förvånad? Efter att just tagit FF6 och 7 som mina 3:e och 2:a favorit i listan, FF-seriens mörkaste kapitel, så väljer jag FF9, som nog är det mysigaste på min första plats.
Nu kommer nog redan ni som spelat spelet och som ogillar det tänka "Men FFS striderna s***r ju så j***a vidrigt mycket att man vill spy!"...eller något i den stilen. Visst, jag håller med, striderna ÄR sega. Men inget spel är perfekt. Dessutom, om man spelat spelet i någon knapp timme så har man vant sig vid stridernas hastighet och man klagar inte lika mycket. Visst kommer man fortfarande tycka att det går lite segt, men man står ut och kan njuta istället.
Så vad för detta spel till min första plats då? Det har typ allt vad 7:an har, fast lite till för mig. Precis som 7:an är det ett underbart äventyr, fyllt med känslor. Grymt bra karaktärer, bättre än dem i 7:an vill jag säga trots att dem också är bra. Visst kan t.ex Quena Quen kännas ganska tom, men han/hon/den är där för att liva upp stämningen vid vissa punkter med sitt ätande. Men allvarligt kan jag inte klaga på någon karaktär. Jag lärde mig att älska dem alla (ok då, Amarant kan strykas) och alla hade sina egenskaper som gör det svårt att välja vilka 4:a man vill ha i sitt team för att det ska gå som bäst. Dock vill jag klaga på att Trance som ersatte Limit Breaks var riktigt uselt. Vissa var väl användbara, men man får aldrig Trance när man verkligen behöver det. Vem tusan vill slänga extra Eidolon (istället för Summon som i FF7, vilket är feta monster som åkallas till din hjälp) i en vanlig jäkla strid emot t.ex en fluffig liten ekorre!? xp
Sen ska det bara nämnas att spelet helt klart är riktigt snyggt (för att vara till PS då) och tillsammans med musiken känns miljöerna riktigt mysiga. Visst har spelet en spännande story som inte alltid är lycklig, men spelet kan kännas som en kopp varm choklad framför brasan en kall vinter natt (om man nu gillar det). Musiken är trevlig och det hände ofta när jag spelade att man satt och stampade i takt och nynnade med till stridsmusiken.
Spelets bad guy, precis som i FF7 ändras det lite. Samt är även denna rätt bishonen. Visst börjar det hela med att ta fart med den onde Queen Brahne i hälarna och man närker att något stort är på gång i landet man lever i, det lutar åt krig, och den som styr landet kanske inte är den mest pålitlige. Men vi får senare följa en jakt på ala bishie boy Kuja. Han är den skurk jag gillar mest av alla Square har skapat. Visst är kanske inte hans utseende det jag föredrar men fan om han inte har stil! Hans sätt att tala på (poetisk gammal engelska) kan få mig att mysa eller rysa. Samt har han också ett bra motiv till sina onda handlingar. Allt kanske inte är som det verkar om honom? rolleyes
Detta är guldkornet enligt mig som lyser starkast bland FF seriens guldkorn. Bara genom att lyssna på soundtracket till spelet kan få mig att le, rysa, eller ibland så mycket som att känna glädjetårar (JA jag är en riktig spelnörd! mrgreen ).
När äntligen skurken i spelet var borta satt jag som klistrad framför den lååånga slutvideon, och det är med glädje och stolthet jag kan säga att tårar rullade. Ett spel som detta fick mig att känna mig en bit extra komplett. Jag hade fått varit med om ett stort äventyr, och det kändes som det. Så jag säger det, bortsett ifrån dem lite väl sega striderna, är det nog så att spelet kan kännas komplett för mig. Jag saknar mina vänner Zidane och hans gäng, men det är med tröst jag vet att jag kan lugnt starta om och spela spelet igen utifall längtan blir för stor.


Annat bra inom FF

Final Fantasy I (1) - Gillar du FF vill du säkert uppleva dess start. Dock rekomenderas den nya verisionen till PS med uppdaterad grafik och ljud. Spelet har mysig musik kan jag lova. Men hoppas inte på någon story och att gilla och orka levla är ett MÅSTE!

Final Fantasy X (10) - Snyggt spel helt klart, kul att spela och levla, ganska bra låtar and so on. Men kalla mig mesig, men jag gillar kärlekshistorian som fan. razz Bra spel om man vill börja spela RPG spel. 3nodding

Final Fantasy X-2 (10-2) - Hmm, lite väl flummigt och fy tusan vad jag hatar alla karaktärer i detta spel, ta bort alla fjortisarna. gonk Men vad är det som lyfter upp spelet? Jo, att det finns så grymt mycket att göra, massa hemligheter och det är ett av de bästa spelen i FF serien att slåss i bara för att det går snabbt och är kul. Intressantare gör det också med alla dem "jobb" det finns att skifta mellan under strid för att få tillgång till nya tekniker som kan göra det enklare. Samt finns det "New Game +" och alla spel med det får ett starkt plus utav mig. Vem vill inte spela om spelet och kunna röja sönder bossarna som gav dig stryk i början med bara ett slag? twisted

Undrar om någon kommer orka läsa detta? sweatdrop

[ Message temporarily off-line ]

[ Message temporarily off-line ]

[ Message temporarily off-line ]