|
|
|
|
|
|
|
|
|
 Posted: Sat Mar 27, 2010 2:39 pm
Jag tänkte på det här när jag väntade på bussen nyligen. Naturligtvis satt jag och lät bli att titta på alla i min omgivning, tills en kvinna frågade mig något. Då tittade jag på henne för att visa att jag uppmärksammat henne, jag besvarade frågan och fortsatte att vara vänd lite grann emot kvinnan tills dess att jag var säker på att hon var klar. Då återgick jag till att titta åt andra håll fast det kändes jättefånigt, liksom att låtsas om att ingen annan var i närheten.
Vad gör ni för fåniga saker som ni egentligen inte vill men inte kan låta bli för att det finns sociala strukturer, inbillade eller verkliga, som tvingar er?
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sat Mar 27, 2010 2:49 pm
Folk säger att jag ibland (ganska ofta) tittar mig omkring när jag snackar med folk. Tittar på ett sådant sätt som man skulle tro en paranoid person skulle.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 30, 2010 5:44 am
Hur kommer det sig att du gör det?
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 30, 2010 8:41 am
Humm.
Jag har ingen aning, jag brukar inte tänka på saker. Det funkar bra för mig. Folk säger också att jag inte kan sneaka. vilket stämmer. Jag kan inte längre.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 30, 2010 12:24 pm
Jag vet inte hur fånigt det är, men när man tex. träffar en kompis kompis som man själv har träffat några gånger tidigare. Man har inte speciellt bra kontakt med personen men man vet vad han eller hon heter och lite sånt.
När jag sitter på bussen på ett dedär fyrplatsiga sätena, två emot två, och en sådan sätter sig mitt emot vet jag inte riktigt hur man ska reagera. Jag har aldrig pratat med personen själv och känner den inte, men man säger ändå hej. Sedan sitter man och tittar ut genom fönstret för resten av resan, och låtas även där om att man inte vet men det är. Det känns skitkonstigt, eftersom man ändå vet vem det är och ändå låtsas om att man inte vet.
Samma sak om det är en kompis som man gick i samma klass med tidigare, men som man inte pratat med på flera år.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 30, 2010 12:35 pm
Haha jaa, det känner jag igen. Märkligt vad mycket bussbeteenden man har (i alla fall jag).
Ibland händer det att jag tokignorerar en person som kliver på bussen. Då brukar det vara just en sån person som man känner lite grann men jag vill inte hamna i den obekväma situationen att den personen sätter sig bredvid mig, och jag inte vet vad jag ska säga. Så istället låtsas jag som att jag inte ser den. sweatdrop
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 30, 2010 12:38 pm
little lizard Haha jaa, det känner jag igen. Märkligt vad mycket bussbeteenden man har (i alla fall jag). Ibland händer det att jag tokignorerar en person som kliver på bussen. Då brukar det vara just en sån person som man känner lite grann men jag vill inte hamna i den obekväma situationen att den personen sätter sig bredvid mig, och jag inte vet vad jag ska säga. Så istället låtsas jag som att jag inte ser den. sweatdrop Samma här, får man inte ögonkontakt med personen är det störra chans att man slipper ur knipan!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Tue Mar 30, 2010 12:40 pm
Även när man ser att en person som man är bra kompis med, men som inte ser en på bussen. Personen sätter sig långt fram när man själv sitter vid den bakre delen. Man vill inte gärna skrika genom hela bussen, så istället sitter man och blänger och hoppas att han ska få den där känslan att någon kollar på en och upptäcka en.
men det känns lite obekvämt, för de andra sitter ju och ser hur mycket man blänger på en och samma person, så efter ett tag får man ju sluta >:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Thu Apr 08, 2010 2:08 pm
little lizard Naturligtvis satt jag och lät bli att titta på alla i min omgivning, tills en kvinna frågade mig något. Då tittade jag på henne för att visa att jag uppmärksammat henne, jag besvarade frågan och fortsatte att vara vänd lite grann emot kvinnan tills dess att jag var säker på att hon var klar. Då återgick jag till att titta åt andra håll fast det kändes jättefånigt, liksom att låtsas om att ingen annan var i närheten. Jag tittar ofta på medresenärer razz Särskilt om de är snygga eller söta. Ibland känner jag mer för att stå/sitta och filosofera, och då passar det förstås bättre att stirra ut genom fönstret. Men då är det fortfarande inte på grund av de sociala förväntningarna. Kan jag komma på något jag gör på grund av dem, då? Hmm. Undviker att ge komplimanger till främlingar? razz Fast det kanske jag inte hade gjort ändå, jag är inte så spontan av mig xd
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Thu Apr 08, 2010 3:24 pm
Då och då går jag förbi en klasskamrat från gymnasiet. Jag vet inte varför vi går förbi varandra så ofta. Har vi liknande scheman? Vi hälsar aldrig. Vi tittar på varandra och sedan tittar vi bort. Vi var aldrig kompisar men det känns ändå konstigt att inte hälsa på någon jag faktiskt kan förnamnet på.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Wed Apr 02, 2014 11:24 pm
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Sun Apr 06, 2014 2:24 pm
Niddler little lizard Naturligtvis satt jag och lät bli att titta på alla i min omgivning, tills en kvinna frågade mig något. Då tittade jag på henne för att visa att jag uppmärksammat henne, jag besvarade frågan och fortsatte att vara vänd lite grann emot kvinnan tills dess att jag var säker på att hon var klar. Då återgick jag till att titta åt andra håll fast det kändes jättefånigt, liksom att låtsas om att ingen annan var i närheten. Jag tittar ofta på medresenärer razz Särskilt om de är snygga eller söta. Åh Arla är så flirtig! Bah raggar på alla!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Mon May 12, 2014 1:37 am
Jag skrattar när jag blir nervös. Eller, 'skrattar', jag ler ett stort leende och öppnar upp ögonen och ser antaglen ganska galen ut.
Känns fånigt, men det är en sak som bara inte går att få bort. Typ...värsta självförsvarsmekanismen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Reply
