|
|
|
|
|
|
|
|
|
 Posted: Fri Mar 16, 2007 7:42 am
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 7:56 am
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 8:02 am
Måste ta rund 5k exp på FFXI idag D;
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 10:03 am
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 10:37 am
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 12:00 pm
Red-Zan Jalkazar Mikusagi Jalkazar Jag har fått min områderrepresentat till USA!
Guess where?
California! biggrin Placera? Ska du typ omändras till en ny miljö för att det behövs fler med ditt dna i USA?
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 12:26 pm
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 12:36 pm
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 12:48 pm
OMG jag fick en klöver och jag hann inte läsa datan o.o
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 12:56 pm
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 12:58 pm
Att tala med en författare
Regnet slog mot rutan, det var en regning dag i september.. eller var det oktober? Skitsamma, i vilket fall är det helt irrelevant för berättelsen.
I det stora grå-vita lägenhetshuset i funkisstil på Storgatan 23 håller en man på att vakna upp, eller snarare han har vaknat och är på väg in till toaletten. Även detta är helt irrelevant för berättelsen, det hade inte behövt vara det. Mannen i fråga hade allt som krävdes för en kommersiell succé, han var en medelålders vit man med utseende och charm som helt klart skulle kunna gå hela vägen till den stora vita duken. Men den här boken har inga aspirationer på att bli en kommersiell succé, nej. Den är skriven i ett enda syfte, att ge sin författare möjligheten att om några månader på en solig juni dag öppna upp ett kuvert givet till honom av Nolaskolans rektor och förnöjt le av synen av tre vackra bokstäver skrivna i glänsande versaler, MVG.
Under tiden som du läst på författarens egocentriska utsvängningar har mannen hunnit äta frukost och sitter nu i sin blankpolerade Ford på väg till sin arbetsplats. Han rätar till slipsnålen så att den skulle gå perfekt till hans osannolikt dyra Armani kostym. Egentligen har vad han har på sig ingen betydelse men författaren verkar tycka att det var ett småmysigt utspel som tog ut precis rätt utrymme för att hålla läsaren aktiv och ge boken precis rätt tyngd i handen, som om den faktiskt var värd något. En bok med syfte, inte bara ett vagt försök till att vara originell och plocka åt sig billiga betyg.
Mannen har ett namn, du kanske kan vara intresserad att veta vad det är. Men han är som sagt helt betydelselös i denna berättelse och du kommer därför inte få veta någonting om honom.
Något som däremot kunde haft betydelse är polisbilen som just drog förbi på höger sida i 120 knyck med en elefant och 12 hormonstinna krokodiler springandes efter, en sådan ofantligt osannolik och häftig händelse måste ju ha betydelse. Det har den inte.
Faktum är att mannen inte ens höjde ett ögonbryn åt det så det kanske inte alls var ovanligt här, men vars är vi då? Kände inte författaren för att göra det lätt för oss genom att placera handlingen på jorden precis som alla andra? Och om han inte gjorde det hur kan då denna tillsynes attraktiva medelålders man perfekt svänga in på parkeringen med sin sprojlans nya Ford iklädd en utsökt matchande Armani kostym och slips? Byxor hade han inte, och faktum är att avsaknaden av dessa och utspelningsplatsen för det kommande händelseförloppet inte heller är särskilt relevant för berättelsen. Det är bara fint att ha en plats att beskriva tyckte författaren, och ni andra kan inte annat än dras med det.
Regnet porlade fortfarande ner medan mannen långsamt tog stegen över parkeringen, det krävdes exakt 43 steg för mannen att komma in under tak, inte för att det har någon betydelse. Osannolikt nog så visade inte dom svinigt dyra kläderna han blivit på prackad föregående dag några som helst tecken på väta.
Rummet han kommit in var ganska ointressant, ett ovalt vitt rum med glasdörrar på båda ändar. Mannen vred ur vattnet ur sin slips som genast bytte färg och troget knöt sig själv runt hans hals. Om det var nyttigt med självknytande slipsar hade för något år sedan varit uppe i rätten men domaren hade ironiskt nog lyckats strypa sig själv med slips och lämnat efter sig ett högst ohyfsat brev som helt befriade slipsarna från alla anklagelser och samtidigt hotade alla som gav sig efter dom.
Mannen njöt av den svalkande luften mot sina nakna ben, avsaknaden av byxor som jag tidigare så uppmärksamt pekat ut hade egentligen en högst logisk andledning.
För tio år sedan hade byxindustrin fullkomligen exploderat, allt fler köpte byxor vilket ledde till att fler fabriker byggdes, allt fler jobbade med att tillverka dessa och snart blev alla butiker till jeansaffärer, regeringen uppmuntrade till ytterligare byxköp för att ekonomin inte skulle krascha och till slut fanns inget förutom byxaffärer och byxfabrikanter. Nästan alla på planeten dog, ett fåtal blev av gud, eller någon annan verkligt häftig snubbe skonade och kunde söka sig kring den säkerhetsingivande värmen av en kaffeautomat. Ett antal telefonförsäljare som tillsammans hukat sig kring den säkerhetsingivande värmen från en kaffeautomat blev snabbt upprörd över den blaskiga dubbel-espresson och började i brist på bättre saker att göra bygga upp ett nytt samhälle. Ett samhälle där folk uppringa av försäljare inte kunde lägga på utan att få en långvarig vistelse på närmaste fängelse och där brukandet av djävulens ondaste skapelse, för oss kända som byxor ledde till direkt avrättning samt extremt saftiga räkningar från diverse obskyra betalnummer.
Kostymen då? Jo, giriga marknadsanalyser kom snabbt på att man kunde fortsätta sälja endast kavaj under namnet kostym för det dubbla priset, man kunde ju tro att någon skulle märka något.
Detta har dock haft efterföljder ingen kunde förvänta sig, gatorna blev fyllda av tappade nycklar och hela den kriminella industrin blev överflödig vilket ledde till att flera en gång så stora maffia bossar fann sig själva i en industri full av gör-det-självare.
Utan kriminalitet tappade alla advokater sina arbeten och till en ytterst ironisk följd av detta besegrades ondskan och ett perfekt samhälle skapades. Ondskan var helt okej med det här och han kunde ta en välbehövlig semester på Michael Jacksons ranch i Maryland. Ondskan lämnade skamset och ytterst bredbent och med en stor blöt fläck på byxorna ranchen två månader senare sågs aldrig till igen.
Mannen började nu känna ett ofantligt tryck innanför sina klichéartat vita kalsonger med hjärtmotiv. Praktiskt nog materialiserades en toalett precis till höger om honom, mannen tog ingen notis om den osannolika händelsen utan gick helt sonika in dit.
Här skulle de flesta i vanliga fall knäppt upp livremmen och dragit av sig byxorna men eftersom de båda saknades besparades mannen flera viktiga sekunder, detta var bra tyckte han, eftersom ”olyckor” inte skedde lika ofta längre. Han hade länge haft problem med det.
Mannen satte sig nu ner på den kalla vita toalettsitsen och påbörjade en process som både är vämjelig och extremt olämplig att beskriva i litterära mästerverk som detta.
Istället ska vi berätta lite om författaren, ack vilken skojig snubbe det är. Han är faktiskt så skojig att han helt själv lyckats skriva denna berättelse fylld med löjligt uppenbara plagiat från diverse storverk.
Mannen stönade i ett försök till att göra sig av med restprodukterna från den middag han intagit föregående kväll. Författaren uppfattade som lite obehagligt att beskriva sådana hedniska procedurer och undviker skickligt situationen med att babbla på om fullständigt onödiga saker, som fågeln på trädet utanför kontoret. Det var en blå fågel, med inslag av ovanligt avancerade cirkelformade mönster, ungefär samma färgglada mönster som man ser om man skulle ha rökt på, inte för att författaren gjort något sådant förstås. Han har bara hört talas om det, såklart.
Men nu började mannen missfärga lite väldigt användbart papper och bege sig ut till sin arbetsplats och författaren kunde pusta ut och återgå till att skriva om mer normala förhållanden.
Ungefär som det faktum att toaletten just dematerialiserade sig själv mitt framför mannens glansiga ögon, han höjde inte ens ett ögonbryn utan fortsatte helt oberörd sin spännande resa igenom byggnaden.
Vi lämnar nu honom, han kommer för i övrigt inom 5 minuter finna Jesus grav, uppfinna ett vaccin mot HIV och stoppa alla krig för att en halvtimme senare falla omkull på ett ytterst raffinerat och klichéartat bananskall och knäcka nacken. Det är verkligen en nervkittlande och rafflande historia.
Vi befinner oss nu i ett rum om möjligt än mer ointressant än följande tveksamma och högst krystade händelser och personbeskrivningar, rummet befinner sig i samma byggnad som mannen som författaren tidigare följt med samma intensiva intresse, säkra händer, sylvassa noggrannhet och slående ärlighet som kärnkraftsoperatörerna vid Tjernobyl. Att rummet faktiskt befinner sig i samma byggnad är en slump, bry dig inte om det.
Medelåldern i rummet är 47 år, 3 månader och 14 dagar för alla statistikonanister läsandes detta. Det fanns fem personer varav den äldsta var en mullig man i sina bästa år, enligt han. Vi vet bättre. Att vara 79 med hjärtklaffar som kickar sin sista stöt om 2 veckor suger, fast självklart visste inte han detta utan var glad som en alldeles särdeles glad lärka, en alldeles speciellt särdeles glad lärka med 2 veckor kvar att leva. 2 riktigt jävla dåliga veckor kan jag tillägga, hans fru kommer att dö en sån där lustig död som kommer att läsas upp i Rix Fm och han kommer att bli påkörd 5 gånger… av samma person.
Vilken tur att han inte kommer hinna läsa denna novell, Det skulle ju förstöra hela överraskningen för honom.
Den yngsta var 17, han hatade att vara sjutton på samma sätt som alla sjutton åringar hatar att vara sjutton, på samma sätt som det att alla sextonåringar hatar att vara sexton. Faktum är att alla hatar sin ålder, och om dom säger att dom inte gör det är antingen lögnare, lärare eller tyskar med en förkärlek för lekar med inslag av läder.
Men just den här sjuttonåringen var intressant, inte för att han var särskilt attraktiv, han var ganska kort, finnig och satt just nu och bläddrade igenom sin samling glansiga pokémonkort med samma stilfulla grace som en död flodhäst.
Men faktum är att han om 8 år skulle han vara åklagare för tidernas största brottsmål, och han skulle gå ut ur det som en vinnare.
Fallet?
Någon idiot fick för sig att en bok av Jakob Lundgren skulle vara ett plagiat, den jäveln. Han dog av en tragisk olycka två veckor senare, den stackaren råkade skjuta sig själv med ett hagelgevär varefter han olyckligt föll ner i en köttkvarn och såldes som kattmat för 12.90/hg. Faktum är att om man tittar efter nogrannt har väldigt många har mött högst olyckliga dödsfall efter att ha uttryckt negativa åsikter om hans litterära mästerverk.
I rummet spred sig en obehaglig tystnad, det var tråkigt. En gammal kvinnan som satt vid ett vitlackerat skrivbord placerat i mitten av rummet, hon knackade uttråkat på bordet.
Där utanför gick en trollkarl ledsamt förbi, ingen behövde honom.
Av: Jakob Lundgren
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 1:01 pm
Kom första raden, men pallade inte mer. >_>
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 1:05 pm
Dark Erica Kom första raden, men pallade inte mer. >_>
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 1:05 pm
Jag har tre klövrar nu.
PerT: Jag ögnade igenom första raden.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Posted: Fri Mar 16, 2007 1:10 pm
Den håller faktiskt hög kvalité, inte rakt igenom. Men i överlag. Fröken hyllade min oslipade version som det bästa hon någonsin läst av en elev. heart
Så nu får banne mig någon läsa min nuvarande stolthet mad
Annars har spenderat typ 2 timmar med att skriva något som bara min lärare och några få kompisar får läsa..
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Reply
