Welcome to Gaia! :: View User's Journal | Gaia Journals

Följande historia hände mig för några år sedan när jag var gravid med vårt första barn. Jag var redan i femte månaden när jag bestämde mig för att dra ner lite på träningsdosen. Fram till nu hade jag, om än med ökande svårigheter, hängt med de andra i tuffare träningsgruppen. Jag hade tränat cykling sedan början av tonåren och hade träffat min man John under de första åren, de junior-VM då han vann för män sida och jag själv städade på damernas klass. I början hade vi bara sett varje nationella och internationella tävlingar, men sedan började gå oftare till varandra och snart började umgås även utan cyklar. När det var dags för universitetsstudier, bestämde jag mig för att flytta ner till Göteborg, där Johan redan bodde, och ansökte om medlemskap i sin hemmaklubb. Sedan dess, var vi oskiljaktiga. Utbildade tillsammans, sprang in i varandra i korridorerna på Chalmers, tillagad mat på varandra efter träningen och så småningom vi flyttade ihop i en andra inte långt från klubbhuset. Lagom till min 25-årsdag, upptäckte vi att jag var äntligen gravid och det hade inte slagit mig förrän nu, efter mer än hälften av graviditeten, fick jag nog att börja slå av takten.

Jag sörjde mig lite när jag var tvungen att erkänna att både Johan och mig själv att jag nu skulle ha Rida med "skadegrupp" - den grupp som red en kort sträcka i en långsammare takt - på träningar, medan Johan opåverkad fick fortsätta att träna med eliten. Lite orättvist, men så klart helt naturligt. Helt enkelt acceptera. Johan stöd och lovade att han skulle kompensera på något sätt. Hur kunde han inte tala om innan de gick ut och lämnade mig bland de skadade varor.

Till min glädje var det inte bara den gamla avdankad 40 +: varför skulle åka i den lättare gruppen, men även Magnus, Johans bästa kompis och träningspartner sedan länge. Han hade en lårsträckning sedan helgens tävling och fick order att ta det lugnt ett tag. Magnus var lika glad som jag är över att vi fortfarande var två bland unga veteraner. Han skämtade fritt med mig som Magnus alltid gjorde. Han var en flitig gäst i vår andra och förmodligen åt fler mål här än hemma. Gruppen var också vår sista tränare Göran tidigare elitcyklist men nu, sedan han passerat 50-migration, inte innehas för att utbilda oss längre utan kostnad för ungdomslag, där hans egna söner var den mest lysande stjärnor. Göran hade inte helt överlämnade ansvaret till oss för den nya tränaren. När det kom till vår hälsa och motion fann ingen slog Goran i omtanke och omsorg. Före sin avresa, smetade han in Magnus onda lår och kastade ett öga på min mage och frågade om jag behövde något speciellt innan vi iväg. Jag svarade att det var lugnt. Jag var otålig att komma igång och den andra hade redan börjat gå vägen lätt upp mot skogen. Nu ger vi oss iväg för att komma ikapp.

Väl uppe i skogen fann jag mig själv, Magnus och Göran i en separat kluster bakom de andra. Jag kunde inte hänga med 40 +: s och det störde mig. Inte ens Maggie som aldrig varit längre än motion ryttare kom jag ikapp. Magnus och Göran märkte hur jag kom in och valde att justera hastigheten. Snart kunde vi inte se ryggtavlorna på de andra. Jag frågade om Göran visste vad rundan de skulle ta, och han svarade att han trodde att de skulle komma bort till öst Långvattnet och sedan tillbaka. Det brukade sällan vara längre i denna grupp. Det lät tillräckligt långt, jag kände mig, och reste sig upp i backen. Phu. Ska jag nu inte ens bry sig med denna grupp? Jag var inte så svettig ännu men det gjorde så sprängde en öm rygg. Till slut hoppade jag av cykeln och började gå uppför backen. Magnus och Göran följde solidariskt mitt exempel och ledde sina cyklar bredvid mig, medan Magnus med sin osvikliga humor skämt drog på skämt om mitt tillstånd. Jag insåg att han alltid hade sett mig så mycket kaxig och äntligen har en stor fördel när jag var så försvagad. Men det var faktiskt bara kul och jag lät honom fortsätta.

När vi kom upp på krönet, började vi cykla igen, men det visade sig vara alltför stenig och nervös, och jag insåg att jag inte skulle göra det mycket längre för min rygg.

- "Cykla innan, du, jag kommer" skrek jag till dem.

Men de hade inga planer på att lämna mig. Göran frågade ängsligt om jag behövde liniment eller massage. Jag nickade, det skulle förmodligen lindra en del. Men jag sa att jag kunde gå tillbaka och vänta på dem i klubbhuset, så att de åtminstone fick lite motion.

- "Nonsens", sa Göran. "Jag följer dig så klart tillbaka. Vi kan framkallande på framsidan, det är inte alltför långt tillbaka om vi får ner i backen där. Och Magnus kommer förmodligen att komma ikapp de andra, om han sätter upp."

Magnus tvekade lite. Jag visste att han inte skulle vilja lämna mig nu, när vi för en gångs skull var ute tillsammans utan John. Jag misstänkte att han ville få en sådan situation någon gång. Inte för att han någonsin insinuerade något, men det var en känsla jag hade. Blickar som dröjde kvar lite längre än de borde. Att han "råkade" vara runt ganska ofta och så där. Men Göran kände inga sådana vibbar, men insisterade på att Magnus skulle skynda på med de andra och mig så snart som möjligt skulle kunna komma tillbaka till stugan för lite massage. Magnus gav upp, rullade hennes små ögon på mig, flinade lite och hojade bort.

"Backen" som Göran kallade det, där vi skulle framkallande tillbaka, i mina ögon snarare ett stup. Det var ungefär två meter ner till avsatsen där själva backen började. Där, nedanför var den väg som gick tillbaka till stugan. Det var verkligen inte länge, och jag insåg att det var mycket närmare vägen, men hur fan skulle vi komma ner? Innan jag kunde tänka klart hade Göran redan, ovanligt vig för sin ålder, hoppade ner på kanten och bad mig att mixtra ner våra cyklar. När jag var klar, jag tittade för en lättare väg, men det var så brant överallt. Göran höjde sina armar och försäkrade mig att han skulle acceptera mig om jag vågade att glida ner längs kanten.

- "Vet du hur tungt jag är just nu, Göran," ropade jag tillbaka. "Du kommer inte att kunna hålla emot." Göran lovade dock. Stålsatte hans ben och tog tag i mina ben när jag började hasa ner över kanten. Snart hade han hela mig i ett fast grepp och jag vågade låta bergkant. Trots hans trygga famn, skada ryggen ännu mer när jag kom ner på marken. Jag fick sätta mig på en sten och vila och Göran kom fram till mig med den lilla liniment flaskan han brukade Magnus lår innan.

- "Faktiskt, jag har med mig lite liniment för säkerheten i första hjälpen väska Du kanske vill ha lite nu så att vi kan komma tillbaka" Jag nickade

.?.

Jag tog av mig hjälmen och lägga den bredvid stenen och undrade hur jag går till sängs. Min mage var i vägen. Jag kunde inte ligga ner platt i gräset.

- "Ta av dig skjortan först", säger Göran, "så kan du vända och luta sig över stenen så att jag kan komma åt ländryggen jag tycker att det borde fungera.." Jag droppade skjorta bredvid hjälmen och gjorde som Göran sa. Det var en liten rysning genom min kropp. Jag hade aldrig haft några problem med George berört tidigare. Tvärtom. Han var snabbt ignoreras. Alldeles för gammal för min smak. Inte mycket snygg längre, även om många - åtminstone Maggie - hävdade att han en gång hade varit där. Jag visste också att han var gift och bosatte familjefar så där, hade jag verkligen inget att oroa sig för. Jag visste att hans söner mycket väl. Men ändå kände jag mig inte helt ofarligt att klä framför honom mitt i skogen på en klippavsats där förmodligen ingen kunde komma till undsättning om något hände. Jag ryste när Göran lade händerna på min rygg. Han berättade för mig att slappna av och luta lite längre framåt. Jag gjorde som han sa. Han nedfällt cykelbyxor och trosor lite över rumpan för att inte smeta ner dem med liniment. Jag kände en liten pirrig känsla lust innan jag avfärdade snabbt idén och istället lutade sig längre ner mot stenen och försökte slappna av.

Göran arbetade försiktigt in i liniment och lät sina händer cirkulera över höfterna och ryggen. Han var bra. Förmodligen den bästa massör jag någonsin har haft i varje klubb. Han visste verkligen vad han gjorde.

- "Har du haft ont i ryggen länge," undrade han.

- "Nä, bara den senaste veckan", svarade jag. Det har börjat nu.

- "Det är inte så konstigt, så mycket som ditt bröst växt förra månaden Du måste nästan vara uppe i D-kupa nu eller vad.?" Jag blev minst sagt förvånad. Hur fan hade han lagt märke till?

- "Ja, ja, det är rätt, stammade jag De har väl varit lite större Det är sant..."

- "... Lite Men herregud, Sarah, de är rena medicin bollar du rider runt med Inte konstigt att du blir skadad jag antar att jag måste massera hela ryggen om du känner någon lättnad" Han drog sakta av mig sport behå och föll ner för på marken.

- "Så nu blir det lite lättare," han noterade. "Jag förstår att det är svårt för dig med så tunga bröst, men gosh hur vackra de är." Jag hade börjat rodna. Det var inte som Göran. Jag kunde inte göra något skarpt svar och valde att tiga. Lutade sig mot stenen igen som han masserade baksidan. Ner över skinkorna och upp igen. Massage rörelser blev lättare och nu gick över till rena smekningar och han kom närmare och närmare brösten. Jag lättade lite på stenen, så att han kunde få bättre tillgång om han bestämde sig för att flytta sina händer även på framsidan. Jag kände genast skäms över mitt tilltag, som han snabbt märkte, men innan jag kunde ångra något, hans fingrar letade sig fram till mina bröst och började smeka dem lätt i stora rörelser, samtidigt som han också drog händerna längs sidorna ner till höfterna, nedre delen av ryggen och skinkorna, och tillbaka till hennes bröst igen. Satan var trevligt det var. Smärtan var nu helt borta. Jag hade börjat bli riktigt upphetsad av behandlingen. Av Göran! Herregud! Vad i all världen skulle John säga? Han skulle bli äcklade mig. Det var svårt att tänka på George och upphetsning i samma tanke i normala fall. Men dessa tankar var allt glömt. Nu började han få mig galen kåt. Och han bara fortsatte. Snart, jag tror inte något annat än att han måste fortsätta längre ner över hennes röv med hennes bedårande händer. Vad var han med? Varför gjorde han inte det? Nu tog han båda mina bröst med sina stora händer och masserade dem ordentligt. Jag var helt vild. Jag andades värre än vad jag har gjort i backen en halvtimme tidigare. Vad skulle han göra med mig?

Äntligen började han att flytta cykelbyxor lite längre ner.

- "Ni", mumlade han, märk grötigare nu, "Jag vet en behandling som jag just Gori mycket sällan med mycket svår smärta Det tenderar att få de flesta spänningar lättnader.".

- "Vad," jag kved. "Bara du får bort smärtan så allt är tillåtet." Smärtan jag hade inte känt i flera minuter nu, men det kände inte honom. Göran drog ner mina shorts och trosor på knä och bad mig att svanka lite mer mot stenen. Snart kände jag en tunga mellan mina blygdläppar. Men hjälp va trevligt. Allt blev svart nästan. Hans tunga började slicka och mumsa runt klitoris medan han masserade ena bröstet. Det var obeskrivligt. Precis när jag började att bulta lite tyngre och skaka lätt på, som jag gjorde om jag kommer att bli riktigt vass, så han stannade och väntade lite. Fan. Fan, han retas, jag hann tänka. Innan jag visste hur han trängde mig. Jag såg även hur stor han var innan han var hela vägen inne. Men jag kände att han måste vara mycket starkare än vad jag var van vid. Den spände betydligt och kände sig mycket trångt. Han började smeka min mage, som han började knulla mig med långa tag.

-. ".. Du är verkligen sexig, Sara, du vet att jag har inte kunnat hålla ögonen borta från magen de senaste månaderna inte tala om dina bröst" Du är en helt annan kvinna plötsligt "Han stönade något och började knulla mig med allt större kraft. Det blixtrade framför mina ögon. Jag fick små strimmor av tydlighet när jag undrade vad i all världen jag gjorde med. Han var mer än dubbelt så gammal som mig. Min gamla tränare, och hade också kända John eftersom han coachade i Little League. Vad skulle hända? Men fort jag slog bort alla tankar på Sedan, när jag kände att han började smeka klitoris med den andra handen, medan han ökade takten. Jag hade aldrig blivit knullad så fullständigt tidigare. Förra gången hade vi ju också har gjort det väldigt lugnt på den fronten som magen växt. Jag kände att jag började ta mig samman igen. Jag började skaka och det kändes ännu hårdare när Goran stötte ännu djupare in i mig. Nu , gjorde han allt starkare stötar. Hans rygg, han måste ha glömt att han knullade som han fick för en tid sedan ut ur ett långvarigt celibat och aldrig tänkt på att sluta. Rörelserna blev mer intensiv. Han gned mitt bröst. Smekt klitoris hårdare och slutligen tog ett fast grepp om min rygg och knuffade bort, medan jag visste hur det gick i hela kroppen, hur den återigen blev svart och jag fick till en kraftfull orgasm när jag kunde känna hans sperma fyllde mig helt och hållet. Han sprutade och sprutade och jag var tvungen att bita mig i armen hårt för att inte skrika högt i skogen. Till slut föll jag ihop över stenen. Han höll mig försiktigt på höfterna när han drog ut sin kuk och höll den i sin hand och torkas det på hans skjorta. Jag vände mig om. Det var en lätt komiska vision. Goran, ansträngande än efter någon träning, låg på knä bakom mig med en stark lem i handen och cykelbyxor nere vid knäna. Själv stod jag på alla fyra av mina shorts ner på låren och droppade sperma ur mig.

- "Jag trodde att det spelade ingen roll om jag kom på dig, du är redan på Bang" flinade George och jag skrattade tillbaka.

- ". Nej, nej, absolut inte" Jag stammade. "Det var den bästa behandlingen jag någonsin har haft. Jag hoppas ryggontet kommer tillbaka redan till nästa träning ...".

När jag kommit till sport-BH och skjorta jag skymtade ett ansikte upp på klippkanten. Den person som såg att jag såg och krympte, men jag kunde se att det var Magnus. "Hjälp," tänkte jag, "Han har sett allt? Hur ska jag förklara detta?" Jag hade just beslutat att hålla Johan utanför Georges behandling. Det skulle vara bäst så jag skulle få chansen att uppleva det igen. Men vad skulle hända nu? Magnus förmodligen inte kunde hålla tillbaka en sak. Jag tittade på Göran. Han hade inte märkt någonting. Han var att rätta till kläder, bära ner liniment och sätta på hjälmen igen. Som om han bara räckte smärtan när han lutade sig tillbaka på cykeln och vinkade åt mig att göra mig redo. Jag fick upp motvilligt och gick, mycket nervös för honom tillbaka igen.