Kouri no chuushin-bu - Ett hjärta av is!

[KoraBishu]

Sorry folks, private on swedish!

Kouri no chuushin-bu "Ett hjärta av is"

En gång för länge sedan... i ett land långt borta härskade det en gång en brutal och hjärtlös kung vid namn Oishi. Han hade tidigt fått ärva kungariket och tack vare att hans mor aldrig fått chansen att lära honom rätt från fel (aldrig orkar) så regerar han med enbart mörker i sitt hjärta. Den mörka tiden var en mörk tid i kungarikets historia och ingen vågade trotsa kungen. Hans magi var stark och mäktig och ingen var stark nog att stoppa honom. Kungarikets unga blev inte myndiga och kunde inte arbeta förens 15 års ålder då deras kung bestämt detta, för att inte andra länder skulle tjata på honom om att det fanns barn bland arbetarna...
Rebellerna växte sig snabbt men tyvärr fanns ingen tillräckligt stark ledare för att hålla ihop dem vilket resulterade i att rebellerna var splittrade. Medan några jobbade i tystnad, jobbade några med planer att mörda kungen.
Inte nog med att rebellerna var ute efter kungen även härskaren från kungariket Frekzra var ute efter mer makt. Men inte bara efter makt utan också ute efter en viss person som hamnat i Oishis ägor.
Låt oss nu börja sagan om hur kungariket tog sig ur dess mörka tid och om dem som gjorde det möjligt.... heart heart heart

Karaktärer:

Spelare: KoraBishu
Namn: Sai Sui
Ålder: 16
Jobb: Vakt
Magi: Blandning mellan vind, is och vatten.
Bio: Har nyligen blivit antagen till att arbeta på slottet. Bor i en två rumslägenhet med sin bror, syster och kusin och lever ett mycket fattigt liv. Har väntat på dagen då han äntligen kunde börja arbeta. Har bara hört på rykten hur kungen ser ut, då kungen lever HÖGST isolerat i sitt slott.
Bild:


Namn: Kyu Saru
Ålder: 21
Jobb: Vakt/rebell
Magi: Elektrisitet/blixt, vädret kan man väl säga.
Bio: Kusin med Miro och Sai, har en väldigt humoristisk sida men pratar på ett väldigt konstigt sätt vilket inte alla kan tyda. Omvandlar sina meningar men kan ibland säga väldigt kloka saker. Något som ingen vet är att han tillsammans med Miro leder en rebellgrupp som vill få kungen att ändra sitt sätt att styra.
Bild:


Namn: Miro Sui
Ålder: 21
Jobb: Vakt/rebell
Magi: Eld
Bio: Storebror till Sai men har en stor hemlighet tillsammans med deras syster Alli. Och vad den hemligheten är får man inte reda på förens långt senare. Det har något med deras förflutna att göra. Miro och Kyu är som sagt innan med i en rebellgrupp och tillsammans försöker de ändra på saker och ting i det tysta men tyvärr är det inte alla som vill gömma sig i mörkret...
Bild:


Namn: Zaruke Uzumi
Ålder: 25
Jobb: Kung i närliggande landet, Frekzra
Magi: Mörker, kan manipulera skuggor och gå från en plats till en annan med hjälp av sina skuggor.
Bio: Är kung över landet Frekzra och förlovad med Sai, som inget vet, och är helt fast i att hitta Sai och får honom att bli hans. Zaruke är lömsk person som hela tiden försöker få det han vill ha även om det får andra att lida.
Bild:


Namn: Dimitri Rei
Ålder: 23
Jobb: Livvakt åt Zaruke + Spion
Magi: Jord, kan smälta in i byggnader men också kontrollera växter. Ja allt som en jordmagiker kan göra!
Bio: Blev hittad av Zarukes pappa och har sedan dess vuxit upp med att beskydda Zaruke. Zaruke har i sin hand tagit hand om honom då Zarukes föräldrar blev mördade utav ett annat kungarike som nu inte längre finns kvar då Zaruke utplånade det hela...
Bild:


Spelare: Madeleine92
Namn: Oishi Kara Tezuka
Ålder: 19 år
Jobb: Kung
Magi: Synsk – Kan läsa andras tankar, ta kontroll över andras kroppar, gå genom väggar och bli osynlig.
Bakgrund: Mycket dålig barndom! Hade en far som ej älskade honom, torterade honom för att han var onormal då han föddes med änglavingar. Ingen brydde sig om att hjälpa honom (alla var för fega, t.o.m hans mor) Han levde i ensamhet, inlåst i sitt rum utan något sällskap förutom då hans far slog honom eller då hans mor eller tjänare kom med mat.. så som 12 åring mördade Oishi sin egen far och besteg tronen som den nye kungen. Han har aldrig känt kärlek, aldrig haft en vän.. Så hans hjärta är fullt med hat, ilska, självisk. Hans hjärta är kallt som is… Han litar inte på någon annan än sig själv.
Bild:


Namn: Chi Sakrio
Ålder: 19 år
Jobb: Tjänare
Magi: Jord – Har makt att utplåna alla med sin Natur/Miljö armé, kan kontolera och kommunicera med växter.
Bakgrund: Levde som föräldralös på gatan för att ta hand om sin yngre syster (Ai). Till den dagen då soldater från slottet rövade bort Ai för att tränas till en viktig del i kungens samling. Chi ansöker kort efter till att jobba som tjänare på slottet för att försöka återförenas med sin syster, men hon hittar aldrig Ai. Hon hatar kungen för att ha tagit hennes syster och drar över några av soldaterna och tjänarna i slottet på hennes sida om att en dag krossa kungen för gott.
Bild:


Namn: Ai Sakrio
Ålder: 17 år
Jobb: Kungens personliga soldat
Magi: Universum – Mycket sällsynt kraft. Kan kasta brinnande stjärnor på fiender, teleportera, hela skador, kontrollera tyngdkraften hos individer eller grupper. Fotografiskt minne.
Bakgrund: Som liten blev Ai förd till slottet av soldater och tränat hårt till att bli kungens personliga soldat som kommer att stå honom närmast, som hemligt vapen, även spion. Hon var utvald av kungen på grund av hennes sällsynta krafter. Samtidigt som hon vakar över kungen så vakar hon även i hemlighet över sin syster som arbetar för att hålla allt i ordning i slottet. Innan hon kommit till slottet hade hennes syster tagit hand om henne. Det började sedan deras föräldrar begick självmord (Chi minns det inte) och Ai är väldigt på att hon aldrig ska få veta deras föräldrars riktiga dödsorsak. Chi minns det inte, men eftersom Ai inte kan glömma så minns hon precis varje ord föräldrarna sade innan de högg knivarna i varandras bröst.
Bild:


Namn: Matsuri Wasouri
Ålder: 21 år
Jobb: Bonde
Magi: Kärlek – Kan se direkt mellan två personer att de gillar varandra eller kommer att få en relation tillsammans. Har en speciell charm som många oftast dras till.
Bakgrund: Ärvde en farm från sina föräldrar men eftersom han inte är mycket för odling och sådana affärer så öppnade han en skola mitt ute på åkern. Hans skola är mycket populär och är känd för flest lyckliga elever och höga betyg.
Bild:


Bi-Karaktärer (som vi inte spelar men som är med!):

Namn: Alli Sui
Ålder: 20
Jobb: Städerska
Magi: Luft
Bio: Syster till Miro & Sai, kusin med Kyu. Bär på en stor hemlighet som har något med Sai att göra.
Bild:


Namn: Ryan
Ålder: 28
Jobb: Bandit/lönnmördare
Bio: Leder ett banditgäng som reser genom olika riken för att plundra men även genom detta är Ryan även en lönnmördare och tillsammans med sitt banditgäng utför de sina uppdragsgivares önskningar och om inget fungerar, om de finner något annat intressant struntar de i uppdraget de tilldelats och påbörjar något nytt.
Magi: Kontroll men under vissa omständigheter kan han inte kontrollera personer med samma nivå i magi som han själv.
Bild:


Namn: Asuka Tezuka
Ålder: 39
Jobb: Föredetta drottning av Sorachi
Magi: Detsamma som Oishi, psykiska; läsa tankar, gå genom väggar, beräkna närvaro av folk, bli osynlig m.m
Bio: Är mor till Oishi, när Oishi steg tronen efter hans fars död så började hon smått som mor att stödja Oishi i sin väg till ledare, men Oishi är vriden av hat och Asuka blir då fängslad ner i fängelsehålorna, så att Oishi ska slippa se hennes kärlek till honom.
Bild:

Namn: Rykopin
Ålder: 30
Jobb: Husdjur och beskyddare till Oishi
Magi: ingen magi
Bio: Lyckades fly som barn då deras art snabbt dog ut. Ensam kvar så hittar han Oishi som tar emot honom som vän och låter honom bo i en egen lada inanför slottets murar.
Bild:

De olika rikernas kungar:

Namn: Furi Hanau
Ålder: 18
Jobb: Kung
Bio: Härskare över Midoria, grannland med Frekzra & Sorachi. Har en nära relation med landet som ligger bakom hans eget, Gerian. Väldigt känslomässig person som visar vad han känner, oftast när han är arg.
Magi: Metall


Namn: Minagi Tetsua
Ålder: 27
Jobb: Kung
Bio: Kung över landet Gerian och är kusin till Midorias härskare, Furi. Är en väldigt tyst person av sig och brukar oftast lösa saker genom att använda sin magi.
Magi: Shapeshifter


Namn: Yumi Tyran
Ålder: 29
Jobb: Drottning
Bio: Efter att hennes man dött tog hon över tronen och tar själv hand om både kungarike och det barn som hon fått tillsammans med hennes man, Sayaki. En väldigt vänlig person som inte vill lösa problem med våld utan genom att prata. Hennes kungarrike heter Sayumir.
Magi: Blod
Bild:


Namn: Sayaki Tyran
Ålder: 9
Jobb: är ännu ett barn så har inget jobb!
Bio: Drottning Yumis och hennes döda mans barn.
Magi: Djur
Bild:


Klädstilar:

Vakt:
http://yovillemoneyfree.webs.com/ninja.jpg(Inget på huvudet som innan och skorna ja... vanliga skor`?)
Livvakt:
tjej: http://www.howtoodraw.com/wp-content/uploads/2009/02/How-to-draw-a-ninja-woman_How-to-draw-ninjas-450x396.png (Minus det för munnen... och håret är valfritt)
Kille: http://cdn.pimpmyspace.org/media/pms/c/l2/2x/x7/ninjaboy2.jpg (Inget på huvudet dock!)
Bybo:http://fashion.3yen.com/wp-content/images/yukata-m02-1770-1.jpg
Städerska:http://farm4.static.flickr.com/3124/2291446881_edabcda4c2.jpg
Kung: Valfritt
Rådgivare:http://www.istockphoto.com/file_thumbview_approve/3466648/2/istockphoto_3466648-japanese-girl-dressed-in-kimono.jpg

[Madeleine92]

Kungariket Sorashi är en stad där livet hänger på en skär tråd. Här är det mottot: "De starkaste överlever" som gäller. Fattigdomen är stor och sjukvården hemsk. Barnen börjar arbeta redan tidigt för att kunna stötta familjen i överlevnad. Många barn är föräldralösa, dessa barn överlever inte länge.
Allt detta började när den nya kungen trädde tronen. Hans namn är Oishi Kara Tezuka och är fruktad av hela byn.

Chi tappar fruktskålen mot golvet. Frukten inuti rullar ut över hela matsalen. Hon sväljer tungt och sneglar så försiktigt hon kan mot mannen som sitter i den röda stolen bredvid bordet. Han stirrar på henne med hotfull blick. Vättskrämd slänger sig Chi ned på knä och bugade flertal gånger mot mannen. Skulle hon möta hans blick nu döms hon till döden direkt.
"Snälla förlåt mig Ers majestet....! Snälla... skona mitt liv...!"
Oishi reser sig upp från stolen. Utan att blinka går han med tunga steg mot Chi.
"Vad skulle göra ditt liv värt att spara?" säger han grymt och blockar upp ett äpple från golvet. "Är det så här du tänkt servera maten?"
"Nej, Ers majestet..."
Oishi slänger äpplet på Chi och sparkar henne sedan så att hon faller omkull på rygg. "När gav jag dig tillåtelse att tala?!" Oishi rätar på ryggen som om han var stolt över att se Chi darrandes på golvet. "Nåja, jag tror jag sparar nöjet med att döda dig till en annan dag. Just nu behöver jag dig till annat." Han kliver på henne och går sedan ut från rummet. "Jag har ångrat mig, maten serveras på mitt rum!"

[KoraBishu]

I en lägenhet mitt i centrala stan, en kilometer bort från slottet, höll ett par pojkar på att vakna ur sin sömn.

"Nn..." Solen strömmade in genom persiennerna då Sai vaknade till. Det var tur att han vaknat för han insåg genast hur sent det var och rusade upp från golvet där han sov.
"Kyu! KYU vakna! Vi är sena! Oerhört sena!" Sai hoppade i sina kläder medan hans kusin sakta började resa sig ur sängen.
"Varför måste det alltid vara så brottom till jobbet? Sist märkte ingen att jag var borta."Mumlade Kyu trött som somnat i sina arbetskläder. Han ställde sig upp och såg med ro på hans kusin slängde på sig kläder och kastade en bit bröd mot honom. "Bäst jag äter..." mumlade han så tyst han kunde och gick mot dörrenn

Men på slottet fanns det ingen ro där heller, vakterna var i full gång med att ställa upp sig inför kungens dagliga vistelse i tronsalen. Det var inte riktigt än men man visste aldrig när han kunde komma.

"Jag borde ha väckt dem..." Muttrade Miro till där han väntade på att bli insläppt. Det kryllade av folk i korridoren och väntade på dörrarna till tronsalen skulle öppnas. Det var så att idag hade deras chef glömt nycklen så de låg lite efter i shemat. "Du, kommer chefen snart?" Miro började med att tala försiktigt mot en ung pojke, i hans lillebrors ålder, för att ta reda på lite saker. Han hade inte gillat att behöva lämna sina trogna rebeller för att arbeta men det var ju så att de inte klarade sig utan pengar. Han tänkte på sin syster och suckade. Hon hade säkert glömt väcka dem...

[Madeleine92]

Chi lägger banndars om de nya blåmärkena som hon fick av Oishis sparkar. En äldre tjänare från köket hade varit där och hjälpt henne komma upp från golvet. Kökspersonalen har alltid varit trevliga mot henne.
"Vad gör ni??" frågar Chi när hon är klar. "Om ni inte går upp med hans mat snart så blir det... Glöm inte hallonen!"
Oishi slänger sin skrivbordstol i väggen så att ena benet lossnar. Han ville göra detsamma med skrivbordet men på det läg det en bok som fick honom att stanna upp. Han tog den med sig till sängen där han slog upp sidorna. Det fanns ingen text i boken, bara bilder. Det är en gammal barnbok om den fula ankungen som han brukade läsa då han suttit inlåst i rummet. Han brukar föreställa sig själv som huvudkaraktären i boken, men varje gång då han gör det slutar han att bläddra i boken.

[KoraBishu]

"Kom igen Kyu spring! Vi får inte komma försent!" Sai sprang genom gränder och gångar, tog alla genvägar han kunde komma på för att de fortare skulle komma till slottet.
"Bara för att vi springer som galna höns menas det inte att vi kommer dit tidigare!" Skrek Kyu tillbaka med tunga andetag. Han gillade inte att springa. Absolut inte. Men nu var han så illa tvungen till det.
"Du vet att Miro kommer att mörda oss om vi kommer sent, speciellt när det är min första dag!" Sai drog förbi som ett skott genom folkmassan vilket Kyu knappt hängde med på. Sakta började Sai skymta slottet och jubblade inombords. De skulle hinna!

Miro suckade djupt äntligen hade nycklen kommit och de alla hade fått komma in i tronsalen. Den var prydligt utsmyckad för att passa deras kungs smak men MIro visste inte vad han skulle tycka om den. Dyster och mörk var kanske de enda orden för att beskriva salen. Han tänker på sin bror och kusin och blev orolig.
"Låt dörren vara uppe en aning ifall några kommer sent. Vi vill inte att de ska råka illa ut om kungen får syn på dem." Sa Miro snart till sin närmsta kollega samt till sin chef, som han kom bra överens med. De båda nickade instämande och lät den lilla dörren till vänster vara på glänt och låste resten av porten.

[Madeleine92]

Oishi stirrade ogillande på tjänsteflickan som kommit förbi för att leverera hans mat. Maten ligger ellegant mot porslintallriken, en uppläggning som inte vem som helst skulle klara av. Oishi bryr sig inte om upplägget och tar en morotsbit som är staplad längst ned. Med det så går hela upplägget upp i kaos. "Huh!" grymtar han när han hört vad tjänsteflickan haft för tankar inom sig. Han kallar på två vakter som kommer bums. "Unga dam, du försöker väl inte säga åt mig vad jag ska göra?" frågar han med kusligt snäll tonart. "Du tycker jag borde gå och ägna mig åt mitt folk istället för att sitta här och slänga i mig massa mat?" Tjänsteflickan står som förstenad. "Du borde vara lite mer försiktig med vad du tänker, unga dam... Vakter, för bort henne till hängningen! Den här saken ska hängas!" Vakterna drar med sig tjänsteflickan som börjat skricka och rycka för att komma loss ur vaktens grepp. Men med de tunna armarna skulle hon aldrig kunna ta sig mot friheten.
Oishi vänder sig mot tallriken igen och tar ena skinkbiten medan resten slänger han på golvet. Tallriken krossas i mindre bitar när den rör vid golvet. Efter att ha gett den en kort blick går han iväg mot tronsalen för att låta folket skänka sina ägodelar och betala skatten till honom som varje vecka.
Chi samlar ihop sina vänner hon lyckats skaffa sig på slottet och tänder ett ljus samtidigt som de håller en tyst minut för den förlorade tjänsteflickan. Hängarna sitter i perfekt utkik från deras fönster för att de ska tvingas att se på då deras vänner hängs till döds. Kungen sade att det borde påminna dem om vems sida de står på.
Ai är redan på plats i sitt lilla utkikslucka som är plaserad i taket till tronsalen. Där har hon perfekt utsikt över allt i rummet och skulle något hända kan hon ta sig dit ner på några sekunder. Taket är så högt så ingen ser henne. "Hihi... Verkar som att vi ska ha ett gäng nybörjare med oss idag,,, Miro-kun verkar mer nervös än vanligt." säger hon roat till sig själv.

[KoraBishu]

Sai som redan hunnit fram till porten upptäcker genast att den är stängd. Förtvivlat ser han sig omkring efter en annan väg in men märker snart hur dum han varit som trott att det fanns någon....
"Jag som lovade att inte använda någon magi idag..." Muttrade Sai tyst medan han väntade in den andfåda Kyu.
"Ser. ut. som. om. vi. kom. försent." fick Kyu fram medan han kämpade att få tillbaka andan. Det tog en stund innan Kyu kunde andas normalt och nu stod de inför hur de skulle komma in till ´slottet. Visst hade kanske Miro dörren till tronrummet öppet men det här var liksom ingången in. "Kunde inte Miro bara låtit dörren vara öppen för omväxlingsskull?" Kyu visste vad Sai hade i tankarna men gillade det inte. "Sai snälla säg att jag slipper lämna jorder mor..."
Sai ser på sin kusin och ler plötsligt.
"Det är delvis ditt fel att vi är sena då du stängde av väckarklockan, som vi nyss fått lagad. Så nu får du ta och överleva en flygtur." Sai tog lätt tag om sin kusin som såg skräckslagen ut innan han tog vindarna till hjälp med att komma över slottsmuren. Sai tyckte det var härligt att använda magin som flödade inom honom, lika så att känna vindarnas smekningar. Om de hade tur såg ingen viktig person vad de höll på med....

Jag skulle ha väckt dem... Var allt Miro kunde tänka på där han stod på sin plats, nedanför trappan upp till tronen. Han hoppades på att hans bror inte kom på dumheter, som att använda sin magi öppet för att komma över muren utan hittade dörren hundra meter bort från ingången. Mén något sa honom att de glömt det han sagt före gående dag.
"Alli försökte du ens väcka dem?" Miro som fått syn på sin syster drog tag i henne för att höra om hon gjort detta. Men hon såg mot honom med sin djupa blick leende vilket talade om för honom att hon inte gjort det. "Varför trodde jag att du skulle ha gjort det..." frågade han sig själv medan han släppte sin syster som skyndade sig därifrån för att börja städa rummet bredvid.

[Madeleine92]

Oishi går igenom den dagliga korridorden som leder honom till tronsalen. På väggarna hänger det massor av tavlor som inte tecknats på något logist sätt alls. (Piccasso inspirerade) Förut hade dessa väggar varit prydda med flertal generationer från de gångna tidigare kungarna som styrt Sorashi, men Oishi tålde inte att se dem. Han vill inte ha något med dem att göra. Han stannar framme vid en bred dörr med guldfärgade karmar. På andra sidan är tronrummet. Han öppnar dörren och möts direkt av människor som bugar framför honom. Han går endast förbi dem utan att hälsa. Längst in i rummet står en hög, prydlig stol. Han går direkt dit och sätter sig. "Kalla fram första!"
Matsuri rusar fram och slänger sig ned på knä cirka tjugo meter ifrån Oishi. Det är den beräknade gränsen för någon utanför slottet att närma sig kungen. "Ers majestet... Jag skänker dig med glädje ett av de finaste potatisrötterna som jag och mina elever odlat fram på min gård. finare finns inte!"
Oishi gör tecken åt en av kökspersonalen som står i närheten att ta emot potatissäcken som bonden kommit med. "Hur är det med skatten?"
"Ers majestet... Den här veckan har varit mycket svår men i slutändan lyckades jag få ihop den summan du vill ha. Ärade konung." Han ser kungens tecken på nöjdhet och får tillåtelsen att lämna rummet. Åååh... Ärade Kung Oishi-sama än en gång har jag lyckats tillfredställa dig! Jag lovar att nästa vecka blir det något helt fantastiskt! Matsuri bugar med stort leende innan han vänder sig om för att gå mot dörren.

[KoraBishu]

"Kyu skynda dig! Vi är nästan framme!" Skrek Sai medan han sprang genom korridorerna i slottet. Ingen stoppade dem nu när alla var samlade i tronsalen vilket var till deras glädje. Snart syntes dörren till tronrummet. Sais lycka var obeskrivlig, äntligen skulle hans framtid börja. Dörren var låst.
"Kyu vi måste nog ta en annan väg in." Sa Sai men upptäckte snart dörren vid sidan av. Den stod på glänt. "Kyu kom." Han drog med sig sin kusin och smet FÖRSIKTIGT in genom dörren. Tronsalen var enorm. Aldrig i sitt liv hade Sai sett något så stort och prydligt. Det tog ett tag innan Sai skymtade sin bror som gav en uppmanande blick att vara still. Sai löd och ställde sig intill väggen och bad kort en tack bön till gudarna.
Det var inte så här jag hade tänkt börja min dag men men.Tänkte Kyu som var helt slut efter allt springande. Sakta började han bli sömnig också, han hade trotts allt blivit väckt av sin kusin.
Vänta bara. När det här är över har jag en hel del saker att tala om för er! Tänkte Miro ilsket men försökte bibehålla sitt lugn. Varför hade de kommit sent just idag? Varför inte imorgon!? Miros tankar var många och de tog inte slut heller, det fanns så mycket som kunde gått fel. Hans lillebror kunde ju trotts allt slagit in dörren om han velat för att komma in´... Tur att jag lät dörren vara på glänt....

[Madeleine92]

Oishi lyfter huvudet när höga, desperata skrik utifrån och kommer allt närmre. Två vakter kommer insläpande på en äldre man i medelåldern. "Ers majestet, den här mannen försökte smita ifrån skattebetalningen." säger en av vakterna. Mannen i mitten skakar bara på huvudet samtidigt som tårar rann ner från hans kinder.
"Snälla ers majestet, jag har knappt några pengar kvar... Jag har inget jobb, inget hem..." stammar mannen förtvivlat. Oishi reser sig upp ur stolen utan en min och går bort till ena vakten. Mannen fortsätter att be: "Snälla ers majestet... jag har två barn, min fru är död... Mig är det enda dem har kvar... utan mig..."
Oishi fortsätter att ignorera mannen och drar upp svärdet ur ena vaktens skärp. Han riktar skaftet mot mannens strupe men drar sedan tillbaka det med ett leende. Han ger tillbaka svärdet tillbaka till vakten. "Skär av mannens strupe och släng därefter kroppen mot eldkammarna och jag vill inte se något blod golvet efteråt!" Vakten ser avskräckande på Oishi, men inte i ögonen, aldrig i ögonen. Mannen skriker förtvivlat för sitt liv och sina barn. Oishi vänder sig om och går bort mot tronstolen igen. Vakten skär av strupen av mannen medan den andra täcker skydd för att inget blod ska hamna på golvet. Två små barn i cirka sjuåldern började skrika förtvivlat när de fick syn på kroppen.
Chi hade tvingat sig själv till att gå till tronsalen. Hon hade precis kommit lagom till att se mannens strupe öppnas upp. Hon har fortfarande ont i kroppen och haltar varannat fotsteg, men efter alla år som hon tjänat kungen så har hennes kropp lyckats vänja sig till smärtan lite i taget. En dag... En dag så kommer du inte att sitta på tronen längre! För jag ska hämnas! Hämnas för vad du gjorde med min syster, hämnas för alla som har behövt mist sitt liv! Alla vill bli av med dig! Vi kommer att stå upp mot dig som en stor armé och då är det din tur att känna smärta!

[KoraBishu]

Sai som varit närmst av alla kunde knappt tro på det han sätt. Hur kunde någon göra något sådant? Inom bords skrek Sai, han ville inget mindre gå fram och slå till Oishi men han höll tillbaka det och riktade istället uppmärksamheten mot de två barnen som fanns kvar. Sorg fyllde Sai, varför gjorde deras kung något sådant? Utan att tänka på vad han själv gjorde steg han ur sitt led bort mot barnen. Innan han visste ordet om satt han på knä framför barnen och lät dem gråta i hans famn. Han riktade snart sin blick mot kungen och känner raseriet inom sig.
"Lugna er, jag lovar att allt ska bli bra." Sai sa dessa lugnande ord även om han själv inte direkt visste vad han skulle göra.
Miro som var van vid detta brydde sig knappt fast ändrade åsikt då han såg till sin fasa att hans egna broder gjorde något som ingen annan skulle våga, gå fram till de gråtande barnen. Miro svor för sig själv för att han varit så dum att inte berättat för sin lillbror att man inte får lämna ledet ovadsättvad men nu var det redan försent. Men när han tänkte efter skulle det nog ha kvittat, Sai skulle gjort det tack vare sin medkänsla för barnen.
Kyu som somnat till vaknade.
"Missade jag något?" viskade han till den närmsta vakten som skakade lätt på huvudet. Till sin förvåning ser han kroppen, Sai med två barn och sedan... Det måste ha varit den vackraste flickan han någonsin sett. Rosa långt vackert hår med matchande ögon och i en oerhört vacker klädsel dessutom. KYu kunde inte låta bli att fantisera om henne. Vem var hon?

[Madeleine92]

Oishi stirrar förvånat men hotfullt mot den vakt som hade lämnat sin plats.
Ååååh... det här lär bli intressant! tänkte Ai från sitt kikhål i taket.
"Vad ska det här föreställa!?" Av ren ilska så ställer sig Oishi upp, men han står fortfarande kvar vid tronen. "Vem har gett dig tillåtelse att kliva ur ledet?!"
Herre Gud nu har du skickad dig själv till döden! tänker Chi och står halft förlamad. Något sånt här har aldrig någonsin inträffat tidigare. Han är en av de nyanstälda...? Men trots att han är ny så måste han ju känna till vår grymma kung?! Eller... är han inte från Sorashi? Men...
Oishi kliver ned från tronen och går med tunga steg mot vakten.

[KoraBishu]

Sai ställer sig upp och ser trottsigt mot Oishi som kommer närmare. Visst var han nervös men det fick han för tillfället glömma för att våga möta kungen.
"Ingen ershöghet. Jag gjorde det på eget behåg." Svarade Sai och kunde inte låta bli att fortsätta prata heller.... "Jag kunde inte låta barnen,som nu inte har någonstans att ta vägen, stå ensama kvar medan mina kollegor bär iväg med kroppen. Det är inte rätt." Hela rummet höll andan.
Vad håller han på med! Vad håller han på med!!!Skrek Miro ut i sina tankar. Han kunde inte förstå hur hans bror vågade. Om inte Alli hade lärt honom att säga vad han tycker skulle det här aldrig inträffat....Han började genast klaga på Allis uppfostran i sina tankar. Alli som inte var i rummet kände på sig att någon pratade om henne då hon nös till.
Wow... Sai är rätt cool idag. Fast bruden en bit bort är fortfarande så omotståndligt vacker.... tänk om man skulle... nej. NEJ! det skulle jag aldrig våga...Tänkte Kyu som inte verkade bry sig om att hans kusin låg risigt till.

[Madeleine92]

Vad är det här?! Ett slags skämt?! Oishi stannar med en meter avstånd från vakten. "Vad ger dig rätt i att säga åt mig vad som är rättvist eller inte?!" Han granskar vakten uppefrån och ned. Till slut konsentrera han sig på Sais tankar. Många kan lätt ljuga med ord men ingen kan ljuga med de ord de har inom sig, de är alltid sanna. Men hur mycket Oishi konsentrerade sig så kunde han inte få kläm på Vaktens tankar. Det är första gången som han inte kunnat läsa någons tankar. Han tar tag i Vaktens uniformskrage och lyfte honom från marken. Ögon mot ögon fråga han: "Vem är du?"
Åååååh.... Ers höghet! Kan detta vara sant? Dagen som jag väntat på i dessa år... Är den verkligen här nu? Tänker Matsuri i bakgrunden som blivit helt salig av Oishis beteende.
Chi är nervös. Efter den här händelsen kommer det att vara koas i slottet i minst två veckor och det är alltid hon som hamnar på ställen vid fel tidpunkt. Det här kommer att betyda slutet för alltihop! Mitt i all får hon syn på en korthårig vakt som står och tittar på henne. Hon har aldrig sätt honom tidigare så hon misstänkte på en gång att han är den andra nybörjaren. Men varför tittar han på mig!? Eller... nej, det är säkert inte mig han ser på. Nej absolut inte!

[KoraBishu]

Sai känner hur det blir svårt att andas då Oishi lyfter honom från marken. "Ers...ershöghet kan... kan inte and.."Försöker Sai få fram men det är inte lätt. Tårar börjar bildas i ögonen på honom tack vare att det är svårt att få luft. Det hela fick honom att påminnas utav ett slagsmål han var med i en gång. Sai lägger ena handen mot sin krage och lyckas nät och jämt att få loss krokarna som håller ihop den. Inom de närmsta sekunderna blir han fri och Oishi står och håller i hans mantel? Sai tar några djupa andetag då han står två meter från kungen och svarar:
"Jag är Sai Sui en utav dina vakter ershöghet."
Kyu hade fortfarande inte tagit blickarna från Chi. Hon var ju trotts allt så så VACKER! Vad det var som han gillade hos henne kunde han inte komma på men något var det. Vågar jag gå fram? Nej. nej nej nej. Det går inte. Sai är helt upptagen med kungen, dem får man inte störa det är något jag har lärt mig. Det ända Kyu kunde göra för att få Chi att förstå honom var att göra ett hjärta med sina fingrar.
Till mina gudar! VAd tror han att han håller på med!!! Varför lärde jag honom det för?! Skrek Miro i sina tankar. Det här tog verkligen koll på honom. Hans kära lillebror mot kungen. Varför skulle det här hända? En sak var säker, något var annorlunda än alla andra gånger.Undra just vad kungen kommer att hitta i hans tankar, inget dumt hoppas jag!Var allt Miro tänkte på....